Förändring i säkerhetssektorn


För att nå hållbar fred, utveckling och säkerhet är det en förutsättning att man gör en översyn av sin säkerhetspolitik. En säkerhetssektorreform, SSR, är därför en viktig del av nationella och internationella utvecklingsplaner.

I och med att det kalla kriget tog slut minskade riskerna för ett storskaligt krig och förutsättningarna för de väpnade konflikterna förändrades. Idag är de väpnade konflikterna som regel inom landets gränser. Det här ställer förändrade och högre krav på den militära trupp som skall in och sära på de stridande parterna. Nu kan man inte bara slå in en kil mellan parterna och fysiskt sära dem åt utan nu måste det tas hänsyn till mänskliga rättigheter, potentiell utveckling och säkerhetsmål. Orsakerna till detta är enkla. För att nå demokrati, ett ekonomiskt välstånd och att de mänskliga rättigheterna upprätthålls, krävs ett mycket väl fungerande rättsväsende och en säkerhetssektor som fungerar som den skall. I många länder där det nyligen varit krig och oroligheter, eller där det fortfarande pågår strider, är det mycket vanligt att detta fallerar. Där är säkerhetssektorn oftast den som skapar instabilitet, snarare än bibehåller säkerhet och ett upprätthållande av de mänskliga rättigheterna. Militären är ofta de som håller lag och ordning och polisen är underdimensionerad och korrupt.

Fyra områden


Man brukar dela in säkerhetssektorn i fyra olika områden. De centrala säkerhetsaktörerna såsom tull, polis, militär och gränsbevakning. Den politiska och tjänstemannastyrda organisationen som sköter lagar och förordningar, det vill säga departement och myndigheter. Rättssektorn som består av domstolar, ombud, åklagare och liknande. Det sista området är ”icke formella säkerhetsaktörer” Till dessa hör rebellgrupper, milis, gerillor och privata säkerhetsföretag.

Reform i syfte att skydda medborgarna


SSR, säkerhetssektorreform kan på enklaste sätt beskrivas som att man flyttar fokus från statssäkerheten till säkerheten för den enskilda medborgaren. Ett av sätten att nå sådan säkerhet är att utbilda rättsväsende och polis i hur man upprätthåller de mänskliga rättigheterna och att stärka medborgarnas skydd mot eventuella övergrepp från statsmakterna. Det kan även vara en så liten och enkel sak som att implementera ett lönesystem som gör det möjligt för landets poliser eller soldater att få sina löner. För att det ska bli en bra och säker styrning av säkerhetssektorn måste man ofta lägga krut på flera olika instanser. Man kan skicka jurister för att se till att utveckla lagstiftning och man kan skicka hjälp i form av utvecklingsrådgivare som kan hjälpa till att förändra den civila statsförvaltningen. Militära experter kan hjälpa till med förändringsarbetet avseende försvarssektorn eller för den delen att sätta den under civilt styre. Idag arbetar Sverige på flera olika platser i världen med säkerhetssektorsreformer. I Afghanistan utbildar svensk polis den afghanska polisen och Sverige är även mycket delaktiga i att där bygga upp ett fungerande rättsväsende. Den svenska försvarsmakten arbetar för närvarande i Georgien med att utbilda civilanställda vid deras försvarsdepartement. Syftet med den utbildningen är att stärka den demokratiska styrningen och göra en översyn av landets säkerhetssektor. Utöver detta genomför Sverige olika typer av säkerhetsuppdrag i flera länder på uppdrag av FN. För närvarande finns 250-300 svenska soldater i Mali, där huvuddelen av styrkan finns i Timbuktu och en mindre styrka i huvudstaden Bamako. Sverige gör vad vi kan i att hjälpa till internationellt vilket vi ska vara stolta över.