Samarbete mellan länderna kring Östersjön

En konflikt eller ett militärt angrepp i Östersjön kommer att påverka alla länder i närheten i olika omfattning och ett sådant angrepp kan inte mötas av ett enda land. Sedan 2009 har därför alla Nordens länder ingått i ett samarbete, Nordefco – Nordic Defence Cooperation. Länderna turas om att ha ledartröjan och vara sammankallande, i år (2018) är det Norge som står för värdskapet.

Militärt och civilt


Samarbetet sker på alla plan, såväl civilt som militärt. I och med detta samarbete kan länderna tillsamman besluta om vilken väg de ska ta och vilken inriktning som ska ligga till grund för försvarsarbetet. Man har alltså möjlighet att samarbeta i syfte att hålla rent framför egen dörr. De senaste årens nedskärningar i ländernas försvarsbudgetar har tvingat länderna närmare varandra för att bibehålla en grundläggande förmåga och genom detta hitta ekonomiska lösningar. Samarbetet mellan länderna visar på ett gott exempel om hur mindre länder kan göra gemensam sak för att öka sin militära förmåga. Såväl NATO som EU har reagerat positivt på detta och uppmuntrat till en utvecklig av samarbetet. Om man tittar långsiktigt så skulle detta samarbete kunna ha flera gemensamma saker som till exempel övningar, internationell tjänst, materielanskaffning och utbildningar.

Inget medlemskap i NATO


Det finns ingen vare sig politisk eller medborgerlig vilja att inträda som medlemsland i NATO, däremot har det sedan länge varit en självklarhet att delta i internationella militära övningar och för den delen, även fredsframtvingande- och fredsbevarande insatser, ofta tillsammans med NATO. Det brukar dock bli opinion och kritik när en övning ligger i vårt närområde trots att det borde ha en lugnande inverkan på befolkningen.

Stor övning avslutad


Under hösten 2018 har en stor internationell övning, ”Trident Juncture” genomförts. Deltagarna i denna övning var förutom Nordefcoländerna även USA, Tyskland och England. Övningen syftade till att gemensamt förbättra förmågan att försvara mänskliga rättigheter, staters och enskildas rätt till självbestämmande och rättsstatens principer. Hur det kan bli opinion mot detta och hur det kan hävdas att krigsrisken ökar med en sådan övning, är saker som är väldigt svåra att förstå. Måhända kan det ligga i bakhuvudet att Rysslands övning Kavkaz 2008, direkt övergick i ett fullskaligt anfall mot Ukraina. Rysslands illegala annektering av Krim under 2014 skedde helt öppet och behövde inte döljas av någon övning. Under 2017 genomförde Ryssland övningen Zapad, vilket fick många av grannländerna att höja beredskapen. Sverige hade under den tiden sin försvarsmaktsövning AURORA, där ett flertal NATO-länder ingick. Övningen Vostok 2018 hade mer än dubbelt så många deltagare som Trident Juncture och i den deltog såväl Mongoliet som Kina. Man kan ju reflektera lite över vem som var den utpekade motståndaren, NATO eller EU? Eller kanske båda.

Stor övning avslutad

De baltiska staterna är sedan en tid medlemmar i NATO. De lägger mer än dubbelt så mycket av sin budget på försvarsfrågor än vad Sverige gör. Detta kan man kanske tolka som att NATO flyttar fram sina positioner mot Ryssland men man kan även tolka det som att de baltiska länderna nu kan fatta egna beslut över hur de vill driva sin utrikes- och säkerhetspolitik. Att se det som en aggression mot Ryssland kan verka mycket långsökt. Finns det något annat land än Ryssland som kan se det som en aggression?