Redan före första världskriget uppstod flera fredsorganisationer i Sverige. Svenska Freds- och skiljedomsföreningen är den som man räknar som den första.

I samma veva bildades även Föreningen Frisinnade kvinnor som senare är kända under namnet Svenska Kvinnors Vänsterförbund. Efter första världskrigets utbrott samlades över 100 kvinnor i holländska Haag för att delta i en stor manifestation för freden. Syftet var att med denna manifestation få stopp på det, till synes, meningslösa kriget. Man lyckades inte den här gången men något år senare bildades IKFF, Internationella Kvinnor för Fred och Frihet. Efter denna tidiga start av fredsrörelser har många krig utkämpats och med det, även nybildande av olika fredsorganisationer.

SFSF, Svenska Freds- och skiljedomsföreningen


SFSF, eller Svenska Freds som de kallas i folkmun, är en svensk fredsorganisation som bildades i slutet av 1880-talet. Med detta så anses Svenska Freds vara den äldsta fredsorganisationen i världen. Fredsaktivisten och publicisten Klas Pontus Arnoldsson, en av grundarna till Svenska Freds, fick Nobels fredspris 1908. I föreningens program står kärnvapenstopp och nedrustning högt på listan och man arbetar mycket aktivt för att stoppa svensk vapenexport. Många framstående kulturpersonligheter och politiker har varit medlemmar i Svenska Freds. August Strindberg och Hjalmar Branting är två exempel.

Svenska Kvinnors Vänsterförbund


1914 grundade Julia Kinberg och Ada Nilsson föreningen Frisinnade kvinnor. När kvinnor fick allmän rösträtt år 1922 ändrades namnet till Frisinnade kvinnors riksförbund. Syftet med denna organisation var främst att sprida kunskap genom att hålla kurser, föredrag och dela ut tidskrifter. Det nuvarande namnet togs 1931 när man breddade organisationen.

Plogbillsrörelsen

Det är en fredsrörelse som ägnar sig åt så kallat icke-våld. Plogbillsrörelsen genomför plogbillsaktiviteter genom att, i rättslig mening, skada och sabotera vapen och vapenmateriel men enligt deras egen syn hävdar de att de bara smider om vapnen. Plogbillsaktivisterna använder sig ofta av handhållna verktyg vid sina aktioner. Plogbillsrörelsen är en internationell företeelse och kom till Sverige i slutet på 1980-talet. Den första aktionen genomfördes mot Bofors och några av deras kanoner som skulle exporteras till Indien. Efter denna aktion har det förekommit aktioner med jämna mellanrum. Plogbillsaktionerna ska bygga på Gandhis principer om civil olydnad och icke-våld. Gandhi förespråkade dock inte sabotage, vilket har blivit rörelsens signum och många åtal har väckts. I samband med många av dessa aktioner planterar organisationen fikonträd och vinrankor. Finns det vakter på området brukar de bli bjudna på något att äta.

Ofog


Ofog – Direkt aktion för fred, är ett svenskt nätverk som är sprunget ur plogbillsrörelsen och med en liknande ideologi om icke-våld och civil olydnad. De riktar in sina aktioner mot vapenindustrin i första hand och militär verksamhet i andra hand. De utför, enligt sig själva, en symbolisk nedrustning genom att sabotera vapen- och militär materiel och genomför manifestationer och demonstrationer i syfte att uppnå medial uppmärksamhet. Ofog startades i början av 2000-talet och är religiöst och partipolitiskt obundet. I och med att det inte är en organisation utan ett nätverk så är det fullt möjligt för vem som helst att genomföra aktioner i Ofog:s namn, så länge de håller sig till de riktlinjer som finns inom nätverket. Medlemmar ur Ofog har under de senaste decennierna varit frekvent åtalade för sabotage. I och med konceptet civil olydnad välkomnar de rättegångarna för att sprida sitt budskap.

Ofog