Frihetstiden

Under Frihetstiden, en period mellan 1719 och 1772, hade riksdagen makten i landet.

Landet var utfattigt efter flera decenniers krigande och folket ville ha förändring. Drottning Ulrika Eleonora hade avsagt sig tronen, och riksdagen fick makten över riket. I riksdagen satt de fyra stånden adel, präster, borgare och bönder. Två partier bildades, hattarna och mössorna. Riksdagens ledare Arvid Horn förde en försiktig politik med fred och byggandet av landets ekonomi i fokus. Vissa tyckte han pratade i nattmössan, så hans anhängare kom att kallas Mössorna. Oppositionen, de flesta från de högre stånden, kallades Hattarna. Partierna hade majoritet i riksdagen växelvis. Med Gustav III:s återinförande av kungligt envälde gick riksdagens makt i graven för något hundratal år.

Socialdemokratisk dominans

År 1921 var första riksdagsval i Sverige med allmän och lika rösträtt. I tio års tid växlade regeringarna mellan höger och vänsterpartier. År 1932 vann Socialdemokratiska Arbetarpartiet stort och varit dominerande inom svensk politik sedan dess. Ända fram till 1976 har Socialdemokraterna suttit i regeringsställning. Detta är unikt i västvärlden. Partiet bildades 1889 av socialistiska grupper under ledning av August Palm. Hjalmar Branting var första socialdemokratiska statsminister i Sverige 1920-23. Branting efterträddes av Per Albin Hansson som var mycket populär. Han formulerade visionen om det svenska Folkhemmet, där samhället har ansvar för medborgarnas grundläggande trygghet. Vid Per Albins  plötsliga död 1946 axlade Tage Erlander manteln och innehade statsministerposten i hela 23 år. Erlander-regeringarna präglades av införande av sociala reformer som sjukförsäkring, barnbidrag och billiga bostäder. Olof Palme, statsminister 1969-76 och 1982-86, var utrikespolitiskt begåvad. Han blev känd som medlare i internationella konflikter. Sedan Per Albin tid är det endast perioderna 1976-82, 1991-94 samt 2006-14 som socialdemokraterna inte suttit i regeringsställning. Fram till 1991 har partiet haft valresultat på över 40%. Under 2000-talet har siffrorna dalat till mellan 30 och 40%. I senaste valet, 2018, fick de endast 28% av folkets röster, lägsta någonsin i partiets historia. Trots detta är socialdemokraterna ändå största parti i Sveriges riksdag.

Moderaterna – den eviga tvåan

I stort sett det enda parti som kunnat hota den socialdemokratiska dominansen är Moderata samlingspartiet. Moderaterna har sina rötter inom konservativa ideologin. Partiet bildades 1904 som Allmänna Valmansförbundet. Under första världskriget satt de i regeringsställning. 1952 bytte partiet namn till Högerpartiet och 1969 till Moderata samlingspartiet. Politiken dominerades länge av kritik mot den socialdemokratiska planekonomin och höga skattetryck. Numera betonar partiet mer liberala krav om frihet för den enskilda människan och bort från bidragsberoende. De moderata valresultaten har pendlat mellan bottenrekordet 11,5% år 1970 och toppnoteringen 30% år 2010. Under Gösta Bohmans tid som partiledare 1970-81 fick moderaterna ett uppsving. Bohmans och Palmes dueller är historiska. År 1976 bröts raden av socialdemokratiska regeringar. En borgerlig regering bildades med Centerpartiledare Fälldin i spetsen. 1991 sågs ännu en borgerlig koalitionsregering, och 2006-14 gjordes bragden om. I senaste valet 2018 fick moderaterna 20% av rösterna och är Sveriges näst största parti.

Övriga hot

Övriga partier med valresultat i närheten av socialdemokraterna och moderaternas är få. Liberalerna hade regeringsmakten med 40% av rösterna år 1911. På 1950-talet överglänste de Högerpartiets siffror. Centerpartiet var under 1970-talet Sveriges näst största parti med siffror runt 25%. Ett parti som seglat upp som det tredje största partiet år 2018 är Sverigedemokraterna med rekordsiffrorna 17,5%.